Sara Bäckmo

Nu växer det så det knakar inte blott bland Sveriges mest omskrivna grönsaker. Även under tröjan på trädgårdsmästaren själv, 37-åriga Sara Bäckmo, spirar ett nytt liv. Bara några dagar återstår innan morötter och fänkål får sällskap av en liten gosse som redan fått namnet Loa. Mamma anar att det blir en trägen odlare, precis som syskonen. 

sara-backmo-foto-maria-fors-osterberg
– Mina barn har alltid varit med ute i trädgårdslandet. Min treåring kan fler grönsaker än mina vänner. Min sjuåring pratar redan om en egen trädgård. För dem är det en plats där man cyklar omkring, gräver egna hål och är fria att dra upp en spenatplanta och smaka, ta en tugga. Ett äventyr …

Ja, för mamma också, kan man lätt säga. Född på Styrsö med drömmar om att en dag bli uppfinnare och bo på en fyr i havsbandet. Tre decennier senare med båda stövlarna djupt parkerade i den småländska myllan, i en trädgård med det lämpligt klingande namnet Skillnaden.

För Sara Bäckmo har aldrig varit mycket för de rösade lederna, aldrig varit rädd för förändring. När hon en dag för tolv år sedan rullade in i byn Kalvsvik, 2,5 mil söder om Växjö, blev hon i ett enda slag redo att bryta ny mark. I dubbel bemärkelse.
– Jag var programledare på SVT:s Barnkanalen på den tiden. Hade en tioårig medarbetare som tjatade om att jag måste komma hem och titta på hennes nya häst. Och där låg det, huset …

Typiskt rött med vita knutar. Byggt i början av 1800-talet. Aldrig renoverat.
– Ett riktigt ruckel, men samtidigt så oerhört vackert. Jag tyckte huset liksom talade till mig och sa: ”Vi hör ihop, du och jag!”

Kärlek vid första husesynen alltså, trots att kompisarna i stan varnade och sa att det skulle bli både ensligt och slitsamt för en pratglad journalist där ute i spenaten.
– Men mamma som är kulturgeograf sa: ”Kalvsvik? Det är fina bygder och kreativa människor. Köp kåken vetja!”

Resten är modern trädgårdshistoria. Som liten flicka såg Sara Bäckmo sin mamma odla grönsaker, plocka nypon och bärga tång som sedan serverades på middagsbordet. Själv började hon tidigt samla frön och sätta sticklingar i vatten.

I dag odlar hon själv 400 kvadratmeter som en snäll granne plöjde upp med traktorn en påskdag för fem år sedan. Inget litet sketet köksland alltså. Men Sara Bäckmo har alltid velat gå ”all in” som det numera heter.
– Trädgårdslandet blev större, mycket större än jag hade tänkt mig från början. Jag har förresten fortfarande kvar skissen över mina drömmars köksträdgård, nerklottrad på baksidan av en av många jobbansökningar från den tiden: ”Arbetsam medarbetare finnes”. Men i efterhand ser jag det som bara bra att jag tordes satsa stort redan från början. Just den stora ytan borgar för väldigt få misslyckanden. Funkar inte en växt, finns det alltid en reserv på en annan plats.

Jovisst gick hon på några smällar i begynnelsen. Som tagetesen som växte över all förväntan – och på kuppen kvävde alla paprikorna.
– Men det visade ju bara att min jord var kanonbra. Och allt som går åt pipan leder ju en framåt. I dag är familjen självförsörjande med grönsaker mellan juni och december.

Det blir ofta lite Cajsa Warg över det hela. I Skillnadens kök tager man vad man haver, beroende på årstid.
– Nu på våren blir det kanske jordärtskockor till laxburgaren istället för potatis. Och just nu är vintersallad populärt i hela familjen. I butiken heter den ”mâche” och kostar lika mycket som en hel fröpåse. Går att odla hela året och står sig även under ett snötäcke.

För Sara Bäckmo är på sätt och vis ett slags klarögt, tvåbent tryffelsvin. Sätter glatt näsan i myllan och plöjer sig sedan framåt, driven av lika delar hunger, mod och nyfikenhet. Ofta med ett resultat som överraskar även henne själv.
– Att morötter lugnt kunde stå kvar i backen över hela vintern hade jag till exempel ingen aning om. Eller att täckodling funkar perfekt för en småbarnsmamma som inte riktigt har tid att gödsla eller rensa. Fast det här är förstås inte något jag själv har kommit på. Snarare gammal kunskap som jag återupptäckt.

Det händer att erfarna hemodlare kommer fram och säger: ”Fast erkänn att inget ändå går upp mot äkta kogödsel!” Men i grund och botten tycks de flesta se med kärlek på Sara Bäckmos lätt anarkistiska odlande. Alla vet att svenska landsbygden behöver en ny grön våg.
– När bönder som är jämnåriga med mig tvingas slå igen sina bondgårdar, blir det ett statement för mig att bara köpa närodlad gris, nöt och lamm. Samtidigt … ja, jag märker också hur många svenskar som börjat odla själva de sista åren. Inte minst alla larmrapporter om gifter i maten gör att det inte längre bara handlar om det lustfyllda i att ha en egen täppa. Att det också är bra för hälsan och plånboken.

Dina råd till nybörjaren?
– Börja gräv! Var inte något planeringsfreak, utan sätt igång direkt. Och satsa på sådant som du själv vill äta, inte vad andra tycker är lämpligt. Att jag hemskt gärna odlar kål är upp till mig. Gillar du hellre persilja, så plantera persilja istället.

Egna höns borgar för egna ägg och kycklingfiléer. Maken, som är psykoterapeut, borgar för delad tid vid skötbord och diskbalja. Ändå vill odlaren/journalisten Sara Bäckmo fortsätta att kombinera jordbruk och ordbruk. Att växla mellan dator och grep har gett henne en ny harmoni i livet, menar hon. Ja, kanske rentav gjort henne till en bättre människa.
– Även jag har vuxit mycket de senaste åren. Att ständigt och jämt se saker födas och dö har gett mig en ny ödmjukhet inför livet. Jag känner en stor vördnad när jag går här bland mina grönsaker.

Hon stryker försiktigt med de gröna fingrarna längs den putande magen. Menar att det finns många paralleller mellan att odla och att vänta barn.
– I båda fallen är det omöjligt att veta vad det innebär innan man själv har varit
där. Det är lätt att tala om odlande i termer av mat, men det handlar också om så
mycket annat. Om banden till vårt förflutna. Om en stark känsla av att vara en del av något mycket större. Odlandet har fått mig att tänka mer på djuplodande saker som livet, döden och alltings vara.

Så vad tror du händer efter din egen död?
– Jag tycker det är så jädrans roligt att leva och har svårt att tänka mig att min plats inte alltid ska vara här på Skillnaden. Men odlandet har samtidigt lärt mig att inte längre vara rädd för döden. Jag tror inte att själen lever vidare eller att min kropp återuppstår annat än som kompost. Men det räcker gott för mig.

Namn: Sara Katarina Bäckmo.
Född: 10 augusti 1978 på Styrsö, Göteborgs södra skärgård.
Familj: Maken Philip, psykoterapeut, barnen Otto, 7, Viggo, 5, Alba, 3 och snart väntas Loa.
Bor: På gården Skillnaden, söder om Växjö.
Yrke: Odlare och journalist som bland annat driver bloggen Skillnadens Trädgård.
Aktuell: Med nya boken Skillnadens Trädgård – ett ekologiskt trädgårdsskafferi (Roos & Tegnér).

TEXT: Petter Karlsson
FOTO: Maria Fors Österberg